Hellmuth Wachtel
Tyska schäferhunden – igår – idag – imorgon
nytt perspektiv genom molekulär-och populationsgenetik i vetenskap och praktisk avel
Inledning
Vi vill försöka att förmedla betydelsen av raspopulationen som biologisk enhet och slutsatserna därav för hundaveln och att beskriva de nya möjligheterna för populations- och genom molekulärgenetiken
Molekulärgenetiken erbjuder många nya möjligheter:
1) Härstamningsforskning
2) Identifikation
3) Släktskapsutredning
4) Rasidentifikation, blandnings-“sammansättning“
5) Tests för genetiska sjukdomar
6) Bestämning av färggenerna
7) Fastställande av heterocygoti
8) Utforskning av generna för egenskaperna
9) Skapande av kloner
Om l) är löst, hunden härstammar från vargen
Om 2) DNA profiler förhindrar förväxlingar
Om 3) Skapande av clusters, släktskapsutredning för canider'
Om 4) entydiga identifikationer möjliga, viktiga för renavlande och inom forensiken
Om 5) redan fmns flera beprövade gen- och markörtester tillgängliga
Om 6) Hundarnas färg gener och valparnas förmodade färg kan bestämmas
Om 7) ytterligare bestämningsmetoder utöver beräkning av inavelskoefficienten
Om 8) ännu i sin linda
Om 9) i Korea har redan hundkloner framställts.
Molekulärgenetiken ger hopp om många oväntade upptäckter och möjligheter!
Populationsgenetikens bakgrund
Sexualitetens roll:
Den "krävande" insatsen av två föräldrardjur ger löpande erforderliga nya genkombinationer i kampen motsjukdomsalstrare och andra parasiter!
Uppkomsten av stammarna för ca en miljard år sedan som skydd för flercelliga organismer medförde inomevolutionen en "kapprustning" mellan mikrober och högre flercelliga organismer och skapade möjligheten för
de senares överlevnad och evolution!
Populationsgenetikens fäder:
Wright, Haldane, Fisher (1920 – 30) har redan på den tiden utarbetad alla principer!
Inavelskoefficienten
är ett mått för ett djurs förmodade heterocygoti på grund av förekomsten av föräldrardjur som förekommer både på faderns som på moderns sida. Formeln är:
Ik = summa(1/2)n1 + ne + 1
Nackdel: om 2 inavlade men inte släckta djur paras, blir IK 0, föräldrarnas inavel tas inte med i beräkningen
Hardy-Weinberg-formeln
Dock W. Weinberg och G.H. Hardy upptäckte redan 1910 oberoende av varandra sin berömda formel, beräknad för en "ideal population“: ingen inavel, migration eller selektion, inga överlappande generationer, slumpmässiga parningar, populationsstorleken förblir lika, inga mutationer
Generna aa ab bb på en genplats förekommer då i förhållandet
p2 + 2pq + q2
Förändring genom inavel: (p2+pqf) +(2pq-2pqf) +(q2+pqf) = (ökar hypocygotin)
Selektion mot recessiva gener:
Om en defektsfalls förekomst minskas med hälften, minskas defektens förekomst med en fjärdedel
Härledningar ur Hardy-Weinberg-formeln
Frekvens av heterocygota defektbärare i totalpopulationen = 2q(1-q)
Frekvens av heterocygota defektbärare i den normala populationen = 2q/(1+q)
Heterocygotfrekvens 2pq; t.ex. för gen x q2=0,0002, 2pq= 0,0278!! (fast 3%!)
Skador genom förlust av genetisk mångfald
1) Minskad antal gendefektformer med ökad förekomst av gendefekta djur
1) Förluster på viktiga alleler, särskild på MHC
1) Bortfall av positiv inverkan på heterocygota genplatser
1) Utbredning av svagt skadliga (subletala och subvitala) alleler
Resultat:
Mer ärftliga sjukdomar och inavelsdepression.
Inaveln reducerar motståndskraften mot skadlig miljöpåverkan. Inavelsdepressionens verkan kan jämföras med symptomen på en kronisk sjukdom eller stress som t.ex. åldrandet som uppträder med varierande intensitet. Dock har möjligheten att fixera värdefulla egenskaper tillåtit på dessa riktad avel av raser, stammar och individer
MHC´n (väsentlig vävnadskompatibilitets-genkomplex)
Mellan de flercelliga organismer (djur och växter) på den ena sidan och sjukdomsalstrarna och parasiterna på den andra sidan pågår en permanent "Kapprustning", organismen skall kunna identifiera och oskadliggöra tusentals främmande äggvitesubstanser för att förbli frisk och för att överleva.
Det är MHC´ns uppgift: den är genetiskt otrolig variabel. Enskilda individer kan inte vara skyddade mot alla sjukdomsalstrare, men en tillräcklig stor genetisk variabel population innehåller alltid en tillräcklig identifikationsförmåga ("Identitets-Codea“ på varje cell!) för praktikskt taget alla tänkbara farliga sjukdomsalstrare och parasiter! Det skyddet reduceras genom inavel, "koden" kan lättare knäckas av parasiter!
Sjukdomsalstrare och parasiter men även inavelsdepressionen påverkar MHC´n selektiv
Selektion och MHC
MHC´n ger själv-ickesjälvidentifikation. identifikation av immunreducerade fetus; indirekt genom släktskapsoch MHC-identifikation för organismer; ger vilda djur möjligheten att undvika inavel. Allt detta ger resp. bevarar diversiteten (men är reducerad i husdjuren!)
Vargar undviker inavel, men den förekommer vid "sexuell undantagstillstånd" (i decimerade populationer) och rubbad hierarki i flocken.
Slumpen (krona eller klave) - är rashundens största fiende -naturen satsar på kraften i det stora antalet i små eller starkt inavlade populationer kan viktiga alleler lätt försvinna för alltid!
Avdrift = passiv inavel.
Avdrift påverkar förändringar i förekomsten och förluster av alleler genom slumpens verkan
Inom populationer ändrar alleler löpande sin förekomst, sällsynta kan fixeras genom slumpen (ingen annan allel på samma genplats), eller försvinna.
Båda kan stark accelereras genom riktad selektion.
Varje allel koderar upptill tre proteiner, ju fler olika proteiner desto bättre anpassningsförmåga
Liten population ~ <1000 förlorar alleler även med maximal bredavel
Varje selektion, även eleminering av gendefekter innebär allelförluster, med prestationsselektion ökar förekomsten
av särskild nyttiga alleler:
Heterocygoti = andelen genplatser (loci) med två olika gener (alleler) mäts matematiskt genom inavelskoefficienten (sannolikhetsvärde), och bestäms molekulärgenetiskt genom mikrosatelliter
Selektion för heterocygoti, t.ex. bruks- och uthållighetsprov hjälper delvis att bevara heterocygotin,men avdriftförluster förekommer ändå. Även varje selektion även eleminering av defekta gener medför vissa allel förluster men dessa måste accepteras.
Foundereffekt = genetisk flaskhals
(“Flaskhals” - bottleneck)
För att begränsa avdriften behövs en tillräcklig genetisk effektiv populationsstorlek
De effektiva populationerna bestämmer inavelsökningen
Beräknad efter könsrelationen:
Δf = 1/8 nm + 1/8 nf
Ökning av inaveln per generation
nm = antal hanar,
nf = antal tikar,
ne = 4 nm.nf/(nm + nf )
ne är aldrig större än 4 x antalet hanar!
Utvecklingen i siffror :
ne = t/(1/n1 + 1/n2+ 1/n3 …..+1/nt)
(harmoniska medeltalet!)
Genetisk avdrift ger även problem vid maximal bredavel. Stängda stamböcker är "djävulens verktyg". Fanns inte förrän eugeniken blev modern. De och inaveln garanterar en kris för varje ras! Den kommer oundvikligen tidigare eller senare”
(Jim Seltzer)
Selektion på kvantitativa kännetecken, t.ex. storleksökning eller -minskning:
Efter några generationer har selektionsplatån nåtts. Ju längre selektionen pågår destå mer reduceras återselektionspotentialen, det ursprungliga värdet kan då inte nås längre. Fysiska mått bestäms av många olika gener därför tar det lång tid innan dessa egenskapers genetiska flexibilitet har uttömts. Vid selektionens borttagning uppstår en viss normalisering.
(Så blir t.ex. "kamphundar" snart mycket vänligare!)
Inavel är ökning av homocygoti genom parning av besläktade djur, undviks i naturen oftast för högre organismer
Skillnaden: nya (<=5 gen.), äldre och bakgrundsinavel
Det mest talande värdet för vitalitet är inavelskoefficienten för 10 generationer (helst <= 6.0 %)
I framtiden förväntar vi oss molekulärgenetiska tekniker för identifikation av vitalitetsstatus. Betydelsefull vore en bättre identifiaktion av polygena defektalleler, som nu för första gången för SH´s HD
Inavelskoefficient
Inavelsformeln enligt Sewell Wright:
Ik = Summa(1/2)n1+n2+1
Program: t.ex.: Compuped, Optimate, Seltzer
Åsikter om inavel:
Gammal tvistefråga! Behövs för rasbildandet och fixering av särskilt värdefulla gener,skadlig på lång sikt (ämnesomsättnings- och utvecklingsstress, som kronisk sjukdom med variabel utgång)
Engelsk pedigreeavel sedan ca 150 år
Incestavel = tätaste inaveln
Linjeavel = måttlig inavel (t.ex. farfar - barnbarn) minskar inte populationens diversitet (som det ofta påstås) men bara om alla avkommor skulle användas i aveln därför:
Även linjeavel medför genetisk utarmning (ökad inavelsnivå inom linjen)! Därefter behövs en bredavelsparning. Ofta finns dock ingen lämplig bredavelspartner kvar inom rasen (clusteranalys kan då hjälpa!).
Selektion av inavlade djur minskar diversiteten mer än den med bredavels djur (Resultat av minskningen av den genetiskt effektiva populationen!)
Inavelsökning vid inavelsparning:
Gen. Syskonpar Halvsyskonpar
1 0,250 0,125
2 0,375 0,219
3 0,500 0,315
4 0,594 0,381
5 0,672 0,449
6 0,734 0,509
7 0,785 0,563
8 0,826 0,611
9 0,859 0,654
10 0,886 0,691
Sannolikhet w för förekomst av ärftlig sjukdom efter defektgenfrekvens och inavelskoefficient
IK% p% w Ökning jämfört med f=0
0 0.1 0.000001 -
12.5 0.1 0.000126 126 x
50 0.1 0.0005 500 x
0 1 0.0001 -
12.5 1 0.00134 13.4 x
50 1 0.005 50.5 x
0 10 0.01 -
12.5 10 0.021 2.1 x
50 10 0.055 5.1 x
Förklaring: vid en defektgenandel på endast 0.1 procent ökar sannolikheten för fenotypisk förekomst stark med ökande inavelskoefficient, vid en högre procentandel av defektgenen är ökningens förlopp långsammare, men riskökningen är betydligt. Eftersom det vanligen inte bara finns en men istället ett större antal av defektgener i varje population är även i praktiken risken att någon defekt bryter ut många gånger högre. Vid höga värden för en defektallel och bara en existerande gentest rekommenderas bara en långsam eleminering!
Foundereffekten
(Founder = Stamdjur
Ökning av inavelskoefficienten per generation och den effektiva populationsstorleken för populationer av varierande storlek och könsrelation (Slumpparning)
|